I forget

Ibland glömmer jag att jag faktiskt är här, att jag är i Australien! Ett tecken på att man lunkar genom vardagen utan att stanna upp för att tänka och känna. Varje dag har jag min rutin som jag kör. Den enda omväxlingen är om jag joggar morgon istället för eftermiddag eller äter kyckling istället för fisk till middag. Spännande!

Men så igår, när jag tog min dagliga runda runt sjön, lyssnade på samma tränings-playlist på min Ipod… stannade jag plötsligt upp. På min vänstra sida mitt ute i vattnet skymtade jag något vitt. Jag kunde inte annat än att bara stå där och stirra förundrat. Nej det var inget spöke jag såg, även om det hade en liknande effekt. På en påle mitt ute i sjön satt en pelikan och stirrade tillbaka på mig (mindre förundrat dock), bara ett par meter ifrån mig.

Tror aldrig jag sett en pelikan tidigare, helt säker på att jag aldrig sett någon bara sådär i alla fall. I Sverige ser man duvorna på stan, fiskmåsarna vid kusten och skatorna lite överallt. Jag insåg i samma stund att mitt i denna vardagsrutin så finns det ett syfte. Jag genomför det jag planerat, något jag stundvis var osäker på om jag skulle våga eller klara av. Denna lilla upplevelse gjorde mig motiverad och fylld med energi. Så tack Pippipelikan, för att du påminde mig!