No more classes

Sista skolveckan är nu avklarad. Lämnat in varenda liten assignment och i torsdags var jag på sista lektionen. (Kanske någonsin!) Kändes plötsligt jättekonstigt och tomt. Har gått i skolan i 15 år, det är vad jag alltid gjort och vad jag kan. Även om jag har mina finals kvar så har jag ändå den där skolavslutning-klumpen i magen. ’Den blomster tid nu kommer’ går på repeat i mitt huvud och kontinuerligt får jag flashbacks från första skoldagen och framåt. Det här blir största avslutet någonsin, utan skolavslutning dessutom, missar ju ceremonin i Jönköping. Vet inte om det är så värst mycket jag missar. Rent mentalt hade det ändå känts bra, ett riktigt avslut så att säga.

Hade i och för sig en liten ’going home session’ med alla utbytesstudenter. Fick ett certifikat och nödvändig info. Pratade en massa om omvänd kulturchock i samband med att komma tillbaka till sitt hemland. Olika adjustments: emotional, cultural, social, linguistic, communication, national, political, professional... Vilket kan orsaka en del problem, identitetskriser och grejer, så ni får ta hand om mig när jag är tillbaka.

Tove was here

Måndag till fredag var Tove här på besök. Det var ett tag sedan hon avslutade pluggandet i Singapore, har rest runt efter det. Nu drog hon vidare till Sydney, sista anhalten innan Sverige. Fick höra en del om Singapore och hennes övriga äventyr runt om i Asien och Australien. Snacka om att jag är ressugen nu!

Vi var i city en del, vin, belgiska våfflor, alldeles för mycket popcorn på Pirates-premiären. Var upp i Rialto Tower, högsta byggnaden i Melbourne. Tove fick väsk-shoppat också, så nu slipper hon förvara underkläder i datorväskan.

Festade med gänget från the States, Chris fyllde nämligen år i tisdags. För första gången träffade jag svenskar ute. En tjej kom fram till mig och frågade om jag inte pluggar på högskolan i Jönköping. Ingen aning om vilka de var, kände inte igen dem men tydligen kände de väl igen mig då. De var i princip för fulla för att kommunicera med. När vi skulle dra hem blev Tove utskälld av en kille hon pratade med i baren, han ansåg att hon var skyldig honom lite hångel åtminstone. Fulla, glada och smått förvirrade på stationen/tåget fick vi sällskap av Securitas i långa rockar. Vi diskuterade Melbourne-Sydney-rivalitet, Australiensisk fotboll och stjärntecken.

Kändes lite tomt när hon åkte igen, men vi lär ju synas i Malmö om ett par månader. Dessutom är det bara en månad kvar tills jag får svenskt sällskap igen, i Sydney.

FOTO: Utsikt över Melbourne CBD och party-Tove

Party á la America

Dagen var då sannerligen inte slut där. Chokladupplevelsen var bara början. Jag hakade på mina vänner från the States. Hade inte umgåtts med dem på länge, vilket de påpekade ett antal gånger. Tyckte väl att jag svikit dem, så nu var det dags att gottgöra dem. De skulle fira Christine som fyllt 21. I USA är det den gyllene åldern, det är först då som man får dricka. Enligt traditionen så ska man få i sig 21 shots under kvällen. Det gäller att börja tidigt, hon fick i sig sin första redan på restaurangen där vi åt middag.

Därefter blev det belgisk öl på Belgian Beer Garden. Större delen av kvällen spenderade vi dock på Crown Casino. Sjuuuuukt stort och megalyxigt. Utanför har de fyrverkerier och eldsprutar-grejer. Jag anade att min första casino-upplevelse skulle bli något utöver det vanliga. Jag förälskade mig i taket vid entrén, kristaller hängde ner med ett blå-grönt sken bakom. Redan där var jag hänförd. Aussie-Chris mötte oss där, tydligen är han VIP och fixade massa drinkar. Plötsligt skriker någon ”the king is here” och Elvis kommer gående i parad med massa glitter och halvnakna tjejer med fjädrar och allt. Överallt spelar folk på maskiner, roulett och allt vad det nu heter och på en scen står en man och skriker med en storbildskärm bakom sig, där man ser hur de delar ut pengar till lyckliga vinnare.

I baren blev vi tjejer ”uppraggade” av två män i 30-40- års åldern. De spenderade en mindre förmögenhet på oss. Med min näst intill obefintliga partybudget så var jag inte den som var den så att säga. Inte för att jag egentligen behövde mer alkohol i mitt blod i det stadiet, men 'varför inte' tänkte jag och fick i mig obegränsat med sliskiga drinkar och apstarka shots. Den ena karln började tjata om att han ville bjuda ut mig på middag. Jag försökte tacka nej så artigt jag kunde, men det slutade med att jag skrattade honom rakt upp i ansiktet. Mänskan hade förbövelen ring på fingret! "It is to keep the girls away", sa han. "Bullshit", sa jag. Han gav inte upp utan bjöd med mig på en weekend till Sydney. Då var det dags att gå.

Grabbarna (inte äckel-männen, utan Chris, Collin och Aussie-Chris) tog med oss till ytterligare ett ställe. Där fick Christine i sig shot nr 17 och började spy. Aussie-Chris körde hem henne, mig och grabbarna. Övriga tjejer (Ariel, Ashley (1), Ashley (2), Laura) tog tåget.
Foto: Collin hittade sin drömbil, parkerad utanför Crown.

Choclate Walking Tour

Hade signat upp för en aktivitet som vår village manager ordnat. Hon har försökt få med oss på annat tidigare, utan gensvar. Denna gång var det plötsligt många som ville haka på, kanske för att ingen kan motstå choklad! Så i fredags kl 12:00 gav vi oss iväg i samlad trupp.

På Federation Square möttes vi av Suzie, en helt fantastisk kvinna, som höll i det hela. Första anhalten var Charmaine´s Ice Cream. Redan då var jag i himmelriket. Därefter promenerade vi bort till Block Arcade för att besöka Haigh’s, en exklusiv chokladbutik. Efter det promenerade vi vidare till Pancake Parlour, pannkaka med glass o sirap..mums! Sista men inte minst ett bakom kulisserna besök på det femstjärniga Grand Hyatt Hotel. Efter att ha sett köket, som förövrigt luktade Danmarksbåt, så drack vi afternoon tea i deras restaurang och åt ännu mer choklad.

Sjukt mycket sötsaker på ynka två timmar.
Foto: Suzie, coolaste aussie-tanten hittills

High Distinction

Grupparbetet jag tidigare nämnt, det jag skulle göra i marketing tillsammans med Ian. Tja, det visade sig snart att han inte var till så värst stor hjälp. Trots att jag skrev ner en ’to do list’ så gjorde han nada! Sista veckan tvingade jag honom att skriva en sida åtminstone, då hade jag dessutom markerat vilka stycken i boken han skulle använda. Trots det satt jag ändå samma kväll och skrev om allt det han skrivit. Jag gjorde researchen, läste, skrev, använde Liseberg som real life observation, kontaktade folk på deras marknadsavdelning, strukturerade rapporten, satte ihop PowerPoint presentation…ALLT! Sjukt frustrerande samtidigt som det var skönt att få det precis så som jag ville.

Imorse var det dags att hålla redovisningen. Gick upp tidigt för att hinna repetera en sista gång. Lockade håret och klädde mig i helsvart (attraktivt, intelligent och proffsigt intryck). Jag var så redo, hade rapporten inbunden och allt. Men var ändå rätt nervös, min första riktiga redovisning på engelska, dessutom enda utbytesstudenten i klassen, så alla i publiken var aussies. Ian tappade bort sig, stakade sig, svettades, ja hela baletten. Det gick galant för mig, fick folk att skratta och svara på frågor.

Så fort vi var klara så kom John (min favvo-lärare) fram och sa att vi fick högsta betyg (high distinction) utan tvekan! Han var så imponerad av rapporten jag skrivit att han ville behålla den. Dessutom tog han mig till sidan efteråt och sa att jag ligger riktigt bra till, fått top marks på varenda liten uppgift jag lämnat in. Tar verkligen åt mig av det han säger. Han har pluggat på Harvard, jobbat med marknadsföring i hur många år som helst och föreläser nu på universitet…jag är ju den som är imponerad av honom!

Jag är hur som helst riktigt stolt över mig själv. Firade med att titta på Oprah, läsa ELLE och äta Marabou choklad (fått paket från min far, med modemagasin och godis, en svensk liten guldgruva). Life is sooooo good!

I forget

Ibland glömmer jag att jag faktiskt är här, att jag är i Australien! Ett tecken på att man lunkar genom vardagen utan att stanna upp för att tänka och känna. Varje dag har jag min rutin som jag kör. Den enda omväxlingen är om jag joggar morgon istället för eftermiddag eller äter kyckling istället för fisk till middag. Spännande!

Men så igår, när jag tog min dagliga runda runt sjön, lyssnade på samma tränings-playlist på min Ipod… stannade jag plötsligt upp. På min vänstra sida mitt ute i vattnet skymtade jag något vitt. Jag kunde inte annat än att bara stå där och stirra förundrat. Nej det var inget spöke jag såg, även om det hade en liknande effekt. På en påle mitt ute i sjön satt en pelikan och stirrade tillbaka på mig (mindre förundrat dock), bara ett par meter ifrån mig.

Tror aldrig jag sett en pelikan tidigare, helt säker på att jag aldrig sett någon bara sådär i alla fall. I Sverige ser man duvorna på stan, fiskmåsarna vid kusten och skatorna lite överallt. Jag insåg i samma stund att mitt i denna vardagsrutin så finns det ett syfte. Jag genomför det jag planerat, något jag stundvis var osäker på om jag skulle våga eller klara av. Denna lilla upplevelse gjorde mig motiverad och fylld med energi. Så tack Pippipelikan, för att du påminde mig!

New plans

Det börjar dra ihop sig, vilket jag är rätt tacksam för just nu. Riktigt trött på Lilydale vid det här laget. 28 juni är det Sydney som gäller, ska göra stan under en vecka med tjejerna (Helena o Linda). Därefter drar vi vidare till Cairns, norra Australien, där vi hoppas på att få lite mer sommarväder innan Sverige kallar. Där ännu mer sol och bad förhoppningsvis väntar.

Jag dyker upp på Landvetter flygplats 13:00 den 12:e juli. Vilket betyder att jag kommer att fira min födelsedag på planet, och i Singapore, där jag gör ett stopp på 4 timmar. Får se till att fira ordentligt när jag är tillbaka i Svealand, det blir trippelt firande, inte nog med att jag är tillbaka, så har jag blivit hela 23 år och förhoppningsvis lyckats plugga till mig min examen!!!

..not any more.

De lade ner Internet de j**larna! Nu kan ju inte jag så värst mycket om sånt här, men tydligen var det något med systemet de använde som inte fungerade så bra, nu ska de börja om från början. Påstår att de ska fixa det i slutet av månaden, men jag litar inte på vad dessa människor säger längre. Jag har gett upp! Inte lång tid kvar nu ändå, så jag får nöja mig med Internet på skolan och biblioteket.