Skydiving

Helt sjukt, otroligt coolt, bästa någonsin! Hoppade fallskärm från 10000 feet (motsvarar 3000 m), strax utanför Perth, tillsammans med Helena och Linda. De hade planerat det sedan flera veckor tillbaka, när jag ringde och frågade om jag kunde komma och hälsa på under lovet så beslutade jag mig för att haka på de aktiviteter de planerat in, bland annat ‘skydiving'. Vet att jag inte är personen som gör sånt här, hade förmodligen inte fått för mig att göra det hemma i Sverige, men här borta vågar man mer av någon kostig anledning.

Efter en fyra timmars lång flygresa anlände jag i Perth, helt slut efter bilresan till flygplatsen. Sai hade lovat mig att köra, uppenbarligen hade han inte den blekaste om vägen dit, körde fel en fem gånger och höll på att missa planet. Två timmars tidsskillnad här, dessutom skulle vi upp jättetidigt för att sticka iväg och hoppa dagen därpå. Så jag var aningen mör när det var dags.

Var riktigt nervös väl inne i det lilla planet. Det var fullknökat, typ 15 pers, supervarmt och försökte komma ihåg instruktionerna vi fått. ”Svanka, titta upp, benen bakåt, armarna korsade, en klapp på axeln = ut med armarna, le åt kameran, en till klapp på axeln = armarna i kors igen”. Upprepade det för mig själv typ en miljard gånger, samtidigt började gubben bakom mig snacka om ett rött snöre jag skulle dra i om vi krascha och han blev medvetslös. Kul att höra sekunderarna innan man hänger med dinglande ben utanför planet.

Fritt fall var helt sjukt, enormt lufttryck (därför man ser så rolig ut) och för många intryck. Kroppen reagerar kan jag tala om, och hjärnan signalerar; ”Malin, vad sysslar du med, vad fan utsätter du dig för, det här är inte okej!!! Det gick sjukt fort, plötsligt ryckte det till, fallskärmen vecklades ut (tack och lov!) och det saktade ner och det kändes som om man svävade. Jag fick styra, vi gjorde några svängar, landade tryggt, så var det över. Vill göra det igen!!!