Homesickness

Vissa stunder vill jag bara åka hem och vara med er som jag känner och som redan kan mig så att säga. Frågar mig själv vad f*n jag har gett mig in på. En psykolog som finns tillgänglig för samtliga studenter höll en kort presentation och poängterade att hemlängtan är något naturligt. Hon visade upp en känslo-kurva som förklarar de olika faserna man går igenom vid anpassningen till en ny kultur. Jag har redan gått igenom samtliga faser, varje minut typ. Det är helt sjukt. Ena stunden är det hur coolt som helst men nästa stund är jag gråtfärdig och redo att packa väskan. Jag biter ihop och hoppas att det blir bättre snart. Det blir förmodligen lättare när jag har kurser att fokusera på och förhoppningsvis känner fler. Under tiden försöker jag se det som ett äventyr och låtsas att jag är på semester, känns lättare då.

Semesterväder är det i alla fall. Sjuuuuukt varmt! Det har varit mellan 30-40 grader ända sedan jag kom hit. Folk tittar förvånat på mig när jag talar om att jag är från Sverige och beskriver vårat (något kyligare) klimat. De undrar vart jag fått solbrännan ifrån….de vet ju inte om att jag pressat i solariet innan jag åkte hit. Tack och lov så är det inte så fuktig luft. Så man slipper bli sådär läskigt klibbig och mitt hår håller sig i okej form. I hög luftfuktighet får det sitt egna liv, otrevligt!