Orientation

Sista insparks dagen i fredags. Var på zoo och lärde oss lite om de australiensiska djuren. Slottsskogen á la Australia! Därefter bar det av till en vingård, Rochford. Fick provat fem olika viner, två röda och tre vita. Jag satt i solen och brände näsan.

Den enda svenska utbytesstudenten jag träffat heter Henrik och kommer faktiskt från högskolan i Jönköping. Har inte träffat honom tidigare dock, han läser ekonomi och är rätt trevlig. Har hängt en del med Daniele, Gabriele (italy) och Pierre (France) en del. Gabriele är den smöriga killen jag träffade på flygplatsen, de har sjukt skön brytning och Daniele är förmodligen den snyggaste killen hittills. De är väl de man kan kalla för coola gänget, medan resterade européer (framför allt tyskarna) framstår som bleka tekniknördar. Asiaterna fortsätter fnittra för sig själva. Känns skönt att första veckan, som främst bestått av inskolningsaktiviteter, är över. Vet ni hur många lära-känna-varann-lekar det finns. Hemskt! Jag är så trött på att upprepa samma det-här-är-jag-tal. Dessutom har alla problem med att uttala mitt namn. Har ni förslag på något trevligt smeknamn så är jag tacksam.

Homesickness

Vissa stunder vill jag bara åka hem och vara med er som jag känner och som redan kan mig så att säga. Frågar mig själv vad f*n jag har gett mig in på. En psykolog som finns tillgänglig för samtliga studenter höll en kort presentation och poängterade att hemlängtan är något naturligt. Hon visade upp en känslo-kurva som förklarar de olika faserna man går igenom vid anpassningen till en ny kultur. Jag har redan gått igenom samtliga faser, varje minut typ. Det är helt sjukt. Ena stunden är det hur coolt som helst men nästa stund är jag gråtfärdig och redo att packa väskan. Jag biter ihop och hoppas att det blir bättre snart. Det blir förmodligen lättare när jag har kurser att fokusera på och förhoppningsvis känner fler. Under tiden försöker jag se det som ett äventyr och låtsas att jag är på semester, känns lättare då.

Semesterväder är det i alla fall. Sjuuuuukt varmt! Det har varit mellan 30-40 grader ända sedan jag kom hit. Folk tittar förvånat på mig när jag talar om att jag är från Sverige och beskriver vårat (något kyligare) klimat. De undrar vart jag fått solbrännan ifrån….de vet ju inte om att jag pressat i solariet innan jag åkte hit. Tack och lov så är det inte så fuktig luft. Så man slipper bli sådär läskigt klibbig och mitt hår håller sig i okej form. I hög luftfuktighet får det sitt egna liv, otrevligt!

BBQ

I lördags samlades alla studenter som ska bo i här på campus, åtminstone de som hittills anlänt. Lite smånervöst eftersom första intrycket är viktigt, samtidigt som man liksom måste paxa några så att man inte blir utanför. Det grillades korv och hamburgare. Hamburgaren jag åt (fick i mig tre tuggor ungefär) bestod av en pannbiff med en ketchup kludd mellan två skivor toast. Amerikanarna blev nästan förolämpade, som om någon spottat på dem eller luntat deras flagga. ”this is not a hamburger, why are you using sandwiches, where are the bunns, it is supposed to be juicy”.

Kathryn (the village manager) bad oss plötsligt att påbörja minglandet genom att prata med någon vi inte pratat med tidigare. 'Fuck' tänkte jag, hatar sånt! Behövde en strategi, för jag var den enda ensamma personen! Varenda jäkel har kommit hit tillsammans med någon. Svensk flicka för adoption, någon? Beslöt mig för att undvika asiaterna i största möjliga mån, av tre anledningar: deras engelska suger, de går en på nerverna med sitt tillgjorda skratt, dessutom är de redan en egen utesluten grupp. Några aussies började prata med mig, särskilt en kille, Jason, trevlig och öppen. Det är dock riskfyllt att umgås med lokalborna eftersom de redan känner folk och inte är några utbytesstudenter.

Vilka återstår då, jo just det, gruppen från ”the states”. Sköna människor som förbättrar min engelska och bidrar med en trevligare accent dessutom. Slog mig ner vid deras bord, samtalet flöt väl på sådär till en början. Lite svårt att få ett redan sammansvetsat gäng att acceptera och gilla en bara sådär. Min plan blev att först få dem att uppskatta Sverige, en fördel när jag är en person från ett främmande land som de kanske inte riktigt kan placera. Så jag hakade på deras älska-USA-burgers-snack och ledde snart in samtalet på svenska meatballs. Vilket var klockrent. Jag fick beröm för min engelska och snart hade jag halva inne.

De frågade om jag ville följa med till en pub. Insåg att det var min stora chans, så självklart. Fortsatte med samma strategi, snackade snus med killarna och lärde tjejerna lite svenska fraser. Efter några öl tog vi oss tillbaka och kollade på Oprah. Så de har blivit något av mitt ”gang” (Ashley, Ashley, Laura, Ariel, Chris, Collin)

Foto: Tjejerna i turkosa T-shirts = USA-girls, resten = aussies, + lilla jag.

Lilydale Student Village

Rummet är kanske inte som jag hade valt att inreda det. Krämvita väggar dock, thank God! Möblerna är dessvärre svarta, mindre trevligt. Duschen är rätt lågt placerad så jag får stå böjd när jag tvättar håret (inte så konstigt eftersom jag tycks vara den längsta personen på campus). Dessutom känns strålen som tusen nålar. Gör mitt bästa för att spara in på vattnet, värsta torkan här, så alla måste dra sitt strå till stacken så att säga. Jag har en balkong med sjöutsikt (+lite skog), hittills har det varit för varmt för att vara där ute, man blir grillad! Hanna från Taiwan är min enda roommate än så länge, hon är sådär fnittrig och försiktig som man föreställer sig att alla asiater är. Imorgon ska det komma två personer till, då blir vi fyra tjejer.

Skolan ligger precis intill, tar en minut att gå dit. För att komma in till stan måste man ta tåget, tar ca 40 minuter. Tio minuter bort finns ett supermarket. Mycket är det samma som i Sverige. Många av märkena är dock inte de samma, såklart. En stor skillnad - kvinnan i kassan hjälper dig att plocka ihop matvarorna! Föreställ er hur konstigt det skulle kännas om kvinnan på ICA gjorde det hemma i Sverige. Kanske något Emelie kunde börja med.. De är duktiga på det också, packar jättefint, kylvarorna för sig, torrvarorna i en egen kasse, och så vidare (sann mamma-Solveig-style). Samtidigt känns det lite pinsamt, jag står liksom där och väntar på att någon annan ska packa ihop mina grejer.

Arriving

Alla hjärtans dag var urtrist för min del. Sov hela vägen till London. Utmattad efter gårdagens alla farväl. Antingen stannar jag här för evigt eller så åker jag aldrig mer nånstans. Vill inte behöva gå igenom det där igen! På Heathrow airport köpte jag den efterlängtade Viktor&Rolf parfymen av en översminkad transvestit med skäggstubb och boobs. London - Melbourne satt jag bredvid ett trevligt par, Gill och Steven. De adopterade mig i princip, var hjälpsamma och jättegulliga. En man plockad upp mig och några andra utbytesstudenter när jag kommit fram. Ett antal indier, en överkäck tyska med fula broderade jeans och en smörig italienare som bott i Sverige en tid. Kändes konstigt att bli lämnad på rummet i Lilydale, mitt i natten, på andra sidan jorden. Dessutom luktade det konstigt.