Starbucks vs Boost Juice

Hade allvarligt snack med Sandie. Har knappt setts de senaste veckorna och de få tillfällen jag pratat med honom har han verkat aningen disträ. Visade sig att han har försökt fokusera på pluggandet, men att det slutat med att han rökt på varje dag istället, så han har inte fått gjort särskilt mycket. Dessutom trivs han inte med sin ’course’, han läser business, men enbart för att det är hans pappa önskan. Egentligen vill han bli kock. Jag försökte stötta honom, men vad säger man? Jag är inte alls i samma sits, läser den utbildning jag själv valt och röker inte på (nej, jag har inte gjort det, trots att MÅNGA gör det här borta).

Det enda beroendet jag kämpar med är mina förbaskade ’sugar cravings’. Som ni säkert vet så äääääälskar jag glass, och när det är fint väder så äter jag mååååååånga glassar. Insåg snart att för mycket glass inte är bra, så jag gick över till bakelser istället, som om det var så mycket bättre. Snart började jag träna och äta frukt istället. Kände mig hur duktig som helst…tills…var inne i city och ’råkade’ gå in i en Starbucks och beställa en grandé hot chocolate. Efter lite shopping gick jag till Boost Juice och köpte mig en energy lift för att dämpa mitt socker behov och dåliga samvete. Det är en stor synd att varken Starbucks eller Boost Juice finns i Sverige!!

Hursomhelst så försökte jag peppa Sandie, talade om att ska hans pappa egentligen bara vill hans bästa. Han ska försöka snacka med far sin under lovet och säger att han inte ska röka på….lika ofta i alla fall.
Foto: glad över min Boost Juice drink. Tjejen bakom disken på Starbucks hade svårt att uppfatta mitt namn, precis som alla andra här borta, så från och med nu heter jag Moniq.

School must go on

Äkta plugg-vecka. Insett att psykologin suger. Hur tråkigt som helst, just nu lär jag mig allt om samtliga delar i hjärnan. Marketing är förmodligen favvo kursen. Jobbar på ett grupparbete tillsammans med en kille som heter Ian, riktigt skön kille. Skulle egentligen samarbetat med Josh, men han hoppade av kursen.

Josh ville fortsätta att träffa mig så i lördags följde jag med honom in till city. Josh undrade vilka idrotter jag håller på med ’eftersom jag ser så atletisk ut’, ni skulle sett hans min när jag svarade att shopping är min enda fysiska sysselsättning. Dröjde inte länge förrän jag insåg att min nyvunna Aussie polare ville vara mer än bara vänner. Tydligen hade han planerat kvällen som en dubbeldejt (med brodern och hans flickvän), sååååå otrevligt! Efter en och en halv timme bad jag honom köra tillbaka till Lilydale, skyllde på att jag var för trött. Väl tillbaka i village fick jag ytterligare en otrevlig överraskning. Sai var vansinnig, för att jag spenderat lördagskvällen med någon annan. Han har förklarat att han fått känslor för mig, jag är inte intresserad, besvärlig sits. Det hela ledde till ett stort gräl (inte det första men förmodligen det värsta..hittills). Känns jäkligt trist eftersom vi blivit riktigt bra vänner. Just nu är läget rätt lugnt, tror vi rett ut det hela.

Hursomhelst, tänker inte låta någonting distrahera mig framöver. Varken fint väder eller påtvingade beundrare. Hade ett smärre sammanbrott häromdagen när jag insåg att fyra skolveckor gått och jag inte påbörjat mina major assignments ännu. Satte ihop ett pluggschema och ska från och med nu ta två rundor runt sjön VARJE dag, det ni!
Foto: Lilydale lake

Time is flying

Ytterligare en helg passerade skyndsamt, men inte obemärkt. Internationella kontoret ordnade en aktivitet för oss utbytesstudenter, Melbourne Tour, tipspromenad-liknande tävling i city, jag var i samma lag som the americans + the dutch, med en poäng ifrån seger, surt. Efter middag gav vi oss iväg på en barrunda. Fick bara sett två men var glad ändå. Tänk vad whiterussians och cosmopolitans kan göra en lycklig. Avslutade kvällen på en club med Madonna bilder överallt och Chris blev uppraggad av ett gäng medelålders damer som försökte få honom i säng. Vi missade sista tåget hem såklart och fick ta en taxifärd på en timma! Innan det såg jag till att vi fick bevistat mitt party-måste, Burger King - eller Hungry Jack’s som det heter här.
Foto: jag och två swinburne-party-friends

Looooong weekend

Jag organiserade mitt schema så att jag slipper skola både måndagar och fredagar, vilket innebär att jag har fyra dagar ”ledigt”. Som student är man visserligen aldrig riktigt ledig. Denna helgen beslutade jag mig dock för att vara det. Uuuuunderbart! Men kort, så nu får jag bita i det sura äpplet, tusen ton plugg tynger mina axlar.

Melbourne-trip
Alldeles på egen hand satte jag mig på tåget, förväntansfull, på väg till mitt nya Göteborg. Melbourne är faktiskt likt gbg på många sätt, samma trivsamma atmosfär, avslappnade människor och spårvagnarna såklart. Började med att besöka NVG Australia, ett stort ’art gallery’ vid Federation Square. En massa inspirerande konst, därefter lite shopping, fann nya vänner på Mango, två spanska butiksbiträden, som älskade mina leggings från H&M. Förövrigt finns inte H&M här, ve och fasa!

Beachparty
Min första riktiga utekväll i Melbourne. Jag e utan tvekan drottningen på drinkar här. Laddade upp med massa trevliga grejer, köpte martiniglas och övriga obligatoriska tillbehör. Vi skippade beach-temat, men hade kul ändå..fast när festandet avtog var det två timmar kvar tills nästa tåg skulle gå, så det blev taxi istället, efter kvällsmat (eller snarare frukost) på 7eleven.

BBQ
Avslutade helgen med att grilla. Eftersom jag inte är någon hejare på att marinera och tillaga kött så ansvarade jag för majskolvar med vitlökssmör och min favvo; grillad choklad-banan (gör en skåra i bananen, stoppa dit chokladbitar, rulla in i folie, på grillen några minuter och servera med vaniljglass). Betyg: Freaky..and sooo good!!!
Foto: Art gallery, NVG Australia

Swinburne University

Mitt uppe i andra skolveckan och är hur stressad som helst. Läser tre kurser; marketing, new media och psykologi. Tänkte läsa sociologi också men insåg snart att det inte finns tid för extra kurser. Här har de ett helt annat system än det jag är van vid. I stället för en kurs i taget så läser vi samtliga parallellt och det är inte enbart en tenta, utan uppgifter varje vecka! Skolan är bra och föreläsarna inspirerande, så jag är nöjd trots allt.

Har svårt att koncentrera mig, alltid massa folk runt omkring och annat som distraherar. Glad att jag bor en bit utanför city, annars hade jag aldrig haft disciplin nog att plugga, för Melbourne är en fantastisk stad! Lilydale är betydligt lugnare men med genuin mysfaktor.

Har fortfarande inte fått tillgång till trådlöst Internet, börjar tröttna på att vänta. Dessutom kommer det att kosta 300 / månad, vilket jag trodde skulle ingå i hyran, falsk marknadsföring kallar vi det! Har redan lagt en förmögenhet på tio kilo kurslitteratur.

Village People

Det tar ca två veckor att acklimatisera sig, precis som Johanna sa. Har kommit till rätta nu och trivs riktigt bra. Känns betydligt bättre nu när jag börjat få vänner här. Umgås knappt alls med ’the americans’ längre, de är för påfrestande. Trodde att jag var högljudd och flamsig, inte i jämförelse med dessa girls! Chris och Collin är rätt ok dock.

En person jag kommit rätt så nära är Boo. Han är från Sydafrika och gay. En väldigt djup och filosoferande person som beskriver sig själv som en deprimerad hippie. Men Boo är alltid glad och trots att vi är enormt olika så har vi hittat saker som vi båda uppskattar; glass, killar och lyssna på Björk.

Den mest sällsamma personen jag träffat är nog ändå Adel, en kille från Dubai. Att skrika tycks vara hans naturliga tonläge, man förstår inte mycket av vad han säger eftersom hälften är på arabiska. Han har ett häpnadsväckande skratt och tror att jag heter Maaliiiiiinaaa.

Min nya ”lillebror” heter Sandie, kommer från Indonesien och är 20. Han läser ekonomi och ska ta över sin pappas företag när han är klar här. Första gången jag träffar en kille som mer av ett städfreak och perfektionist än mig.

Min nya bästis är Sai, han är 24, kommer från Singapore och vill bli polis. Berättar massa om sina två år i armén. Man kan tro att han är en riktig tuffing, men icke! När en mega-spindel tog sig in i Sandies rum, skrek de båda som små flickor, medan jag var den som dödade den, med Sais sko. Något han bett mig att hålla tyst om, well I don’t think so! Han har bil, men sämre lokalsinne än mig (trodde inte det var möjligt) så varje färd är ett äventyr. I helgen åkte vi in till Melbourne, glömde vilket parkeringshus vi parkerat i och fick leta i över en timme! Bra med motion men skavsår mellan tårna av flip-flopsen. Som tur är så åkte Sais kusin med tillbaka, annars hade vi förmodligen aldrig hittat till Lilydale. Nästa gång tar jag tåget.

Foto: Sai, jag, Sandie